Syfte: Att undersöka om väntrum på barnavårdscentraler (BVC) inkluderar såväl mammor som pappor. Det undersöks genom granskning av 1) vem som står i fokus i väntrummen, 2) vem som tilltalas av tidningarna där, samt 3) hur mammor och pappor interagerar med väntrumsmiljön.
Metod: Sammanlagt besöktes 31 BVC-väntrum i Sverige. På 29 av dessa inventerades tidningar och på 25 observerades
... [Show full abstract] interaktionen med miljön. Semiotisk visuell analys användes för att granska väntrummens budskap. Alla detaljer av väntrummet fotograferades och det gjordes en bedömning av vem som stod i fokus där. Det fanns tre bedömare och överrensstämmelsen mellan dem var hög. Vem som tilltalades av tidningarna besvarades med hjälp av försäljningsstatistik. Att vara den som tilltalas av en tidning likställdes med att tillhöra den grupp som i huvudsak köper den tidningen.Interaktion med väntrumsmiljön studerades genom deltagande observation. Skillnader mellan män och kvinnor i olika väntrumsmiljöer granskades sedan statistiskt.
Resultat: Nästan hälften av de BVCer som deltog i denna undersökning var så genusmärkta att budskapet blev att pappor inte hörde hemma där - åtminstone inte i samma utsträckning som mammorna. I de övriga stod familjen, barnet eller ingen alls i fokus. Nio av de 10 mest förekommande tidningarna tilltalade kvinnor. Fyra av dem hade mer än 75 % kvinnliga läsare. Inga statistiska skillnader påvisades gällande interaktionen med miljön.
Slutsatser: BVC-väntrummen inkluderade inte mammor och pappor i samma utsträckning. Det går att göra mycket för att förmedla en känsla av att även pappor hör hemma på BVCerna. Väntrummen kan till exempel göras mer familje- eller barnfokuserade. Dessutom bör tidningsutbuden ses över.
