Figure - uploaded by Örjan Fritz
Content may be subject to copyright.
Figur 1. Typisk biotop för jättesvampmal, Scardia boletella, i Hallands län; gammal tämligen sluten men ofta luckig bokskog med högstubbar och lågor rikligt bevuxna med fnösketicka. Naturreservatet Frodeparken, Falkenbergs kommun, 2001-09-26.
Source publication
Fritz, Ö.: Jättesvampmal Scardia boletella i Halland – betydelsen av isolering, habitatareal
och beståndshistorik. [Scardia boletella in Halland, SW Sweden – the importance of
isolation, habitat area and stand history.] – Entomologisk Tidskrift 125 (4): 147-160.
Uppsala, Sweden 2004. ISSN 0013-886x.
The tineid moth Scardia boletella (Lepidoptera: T...
Contexts in source publication
Context 1
... fnösktickerötade veden. Eftersom fnösketicka angriper främst trädslagen björk och bok (Olofs- son 1996) är det följaktligen främst på dessa trädslag som jättesvampmal påträffas. Vid kart- läggningen av jättesvampmal i Hallands län har arten hittills huvudsakligen setts på eller vid fnösketickor som växer på bok i mer eller min- dre sluten bokskog (Fig. 1). Vid några enstaka tillfällen har jag dock noterat förekomst på björk och asp. Björk är det viktigaste värdträdet utan- för bokens utbredningsområde (Ehnström & Axelsson ...Context 2
... verkar däremot vara stora -särskilt i Biskopstorp i Halmstads kommun samt i Åkulla-området i Varbergs kom- mun ( Fig. 9). Dessa områden har urskiljts som särskilt viktiga lövskogstrakter (Andersson & Löfgren 2000), eftersom de bl.a. hyser osedvan- ligt stora arealer och koncentrationer av nyckel- biotoper (Fritz & Larsson 2000, Fritz 2004). (Fig. 10, ...Context 3
... spridda längs båda axlarna, vilket till viss del kanske kan bero på de bakomliggande datas osäkerhet (se nedan). Där fanns dock ett klart mönster med betydligt högre andel besatta än tomma lokaler då isoleringen understeg 500 m. Detta mönster avspeglas även i utbredningen sett över hela Halland (Fig. 8) jämfört med ut- bredningen inom Biskopstorp (Fig. ...Context 4
... fina lokaler av hög kvalitet i olika delar av Hallands län utnyttjas således inte av jätte- svampmal (Fig. 13). Dess nutida utbredning an- ses vara begränsad till områden där lämpliga livsmiljöer funnits under lång tid (Gärdenfors m.fl. 2002, Jonsell & Nordlander 2002. I Hal- lands län har troligen Scardia dött ut på många genom substrat-och habitatminskning i bok- skogarna i Småland under 1700-och 1800-talet (Wibeck 1909-10). Eftersom det inte ...Similar publications
In 1984–2016 we studied the habitat choice, nest placement and breeding success of Common Buzzard Buteo buteo and Tawny Owl Strix aluco in the municipality of Varberg in southwest Sweden (57°10'N, 12°10'E). The analyses are based on 1,512 successful breeding attempts of Common Buzzard, and 1,387 of Tawny Owl. The average number of young per success...
In general, trees growing at or near their limit of distribution are more sensitive to climate than those growing at their ecological core. Here we examined the growth–climate relationship of European beech (Fagus sylvatica L.) close to its northern distribution limit in southern Sweden. Tree-ring width chronologies were developed from four well-se...
Environmental factors related to the occurrence of epiphytic bryophytes and lichens were examined in beech (Fagus sylvatica) forests in the Province of Halland, Sweden. Patterns in species composition and species number at different temporal and spatial scales were analyzed with emphasis on species of conservation concern (i.e. red-listed and indic...
Citations
... Hence, many authors have demonstrated how environmental characteristics influence communities of saproxylic insects. However, how these variables affect saproxylic moth communities remains virtually unknown (Komonen 2001;Fritz 2004). ...
... Data on the biology and habitat requirements of several tineid species have been documented previously (Lawrence and Powell 1969;Petersen 1969;Komonen et al. 2001;Bengtsson et al. 2008). However, only a few species were studied in detail, primarily from boreal forests (Komonen and Mutanen 1999;Komonen 2001;Fritz 2004), or were Fig. 1 The fruiting body of Fomes fomentarius heavily colonised by saproxylic moth larvae included in studies focused on other fungi-associated insects (Jonsell et al. , 2001Jonsell and Nordlander 2004;Komonen et al. 2012). ...
We investigated saproxylic moths of the family Tineidae, a neglected group
inhabiting wood-decaying fungi and dead wood, within the Białowieża Primeval Forest
in Poland.
Study data were obtained from the collection of 280 fruiting bodies of wood-decaying
fungi and the subsequent rearing of adults. Spatial and statistical distribution of
saproxylic moths, relationship among species and the influence of environment
reflected by interaction with tree and fungal species together with tree and stand level
characteristics were studied.
Fifteen species and 533 individuals of saproxylic moths were reared. The fungal
species, number of fruiting bodies and standing position of a tree influenced species
richness. Moth abundance was influenced by fungal species, coniferous trees,
increasing tree diameter, number of fruiting bodies and brown rot. Moth abundance
was also enhanced by standing dead trees located in managed forests with higher
canopy closure. Analyses indicate that several moth species favor a particular rot type
and that some fungi host a richer fauna than others.
Furthermore, our results indicate mutually independent fungal colonization events by
saproxylic moth species, and thus a possible mechanism exists for competition
avoidance with other saproxylic moths.
Saproxylic moths revealed complex within-group patterns that responded differently
to environmental variables. Thus, potential conservation of these organisms requires
various approaches including ecosystem management, especially in the context of
addressing their diverse habitat requirements.
This article reports and comments on interesting Danish Microlepidoptera
collected in 2014 and include remarkable findings from previous
years. The classification and nomenclature follow the Danish
checklist (Karsholt & Stadel Nielsen, 2013). Eight species are reported
as new to the Danish fauna: 1) Eteobalea anonymella Riedl, 1965 (Cosmopterigidae)
and 2) Mirificarma interrupta (Curtis, 1827) (Gelechiidae):
both were collected in light traps in Bornholm, 3) Coleophora
spiraeella Rebel, 1916 (Coleophoridae): many larvae were found on
Spiraea in a locality west of Copenhagen, 4) Coleophora scabrida (Toll,
1959) (Coleophoridae): many larvae were found on Herniaria glabra in
a locality at the north coast of Zealand, 5) Acleris schalleriana (Linnaeus,
1761) (Tortricidae): three specimens were caught in Bornholm and in
South- and West-Jutland, 6) Phtheochroa schreibersiana (Frölich, 1828)
(Tortricidae) and 7) Udea accolalis (Zeller, 1867) (Crambidae): one
specimen of each were caught in light traps in Bornholm, and 8)
Delplanqueia inscriptella (Duponchel, 1836) (Pyralidae) which has been
confused with the similar D. dilutella (Denis & Schiffermüller, 1775),
from which it can be separated by being without the light transverse fascia
near the base of the (more reddish) forewings; differences in the
genitalia are found in the cornuti of the males and in the signa of the females:
D. inscriptella is distributed in the eastern part of Denmark. We
also transfer Cacoecimorpha pronubana (Hübner, 1799) (Tortricidae)
from the observation list to the main list of Danish Lepidoptera because
records of specimens caught in the countryside suggest that the
species can survive the winters outdoors in Denmark. We moreover
deal with three introduced species which have not earlier been recorded
from Denmark: Scardia boletella (Fabricius, 1796) (Tineidae),
Phyllocnistis citrella Stainton, 1856 (Gracillariidae) and Tebenna micalis
(Mann, 1857) (Choreutidae).
The total number of Danish Cosmopterigidae is now 12, of Gelechiidae
180, of Coleophoridae 125, of Tortricidae 393, of Pyralidae 79 and of
Crambidae 125. This results in a total of 1605 species of Microlepidoptera
found in Denmark. The total amount of Macrolepidoptera
recorded from Denmark is 967, bringing the number of Danish Lepidoptera
to a total of 2572 species.
Sammanfattning
Nybränd skog är en nödvändig miljö för många hotade organismer, varav särskilt
insekter och svampar omfattar ett stort antal brandspecialiserade arter. Dessutom gynnas
även många andra arter av brand på kort och lång sikt, t ex. sådana som behöver
solexponerad död ved. Här sammanställs resultatet av inventeringar av skogslevande
insekter (särskilt vedlevande skalbaggar) på brandfält i främst Dalarnas län men även i
angränsande områden i särskilt Värmlands och Gävleborgs län mellan åren 1990 och
2008. 175 brandfält (samt 11 obrända områden för jämförande studier) har undersökts
inom forskningsprojekt och i Länsstyrelsens regi, vilket gav 1 535 fynd av 184
olika signalarter bland insekterna, av vilka 52 var rödlistade. Många av dessa fynd
rapporteras för första gången genom denna sammanställning. Trender i förekomst för
enskilda arter jämfördes mellan tidsperioderna 1990-1999 och 2000-2008. Det totala
antalet fynd fördelade sig mycket jämnt mellan dessa två tidsperioder.
Av ca 30 starkt brandgynnade insekter hade tre ökat mellan de två tidsperioderna
(kolsvart trädbasbagge Sphaeriestes stockmanni, slät tallkapuschongbagge Stephanopachys
linearis och grov tallkapuschongbagge S. substriatus), medan fem arter har minskat
(brandkortvinge Paranopleta inhabilis, korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionis,
sotsvart praktbagge Melanophila acuminata, svart plattbagge Laemophloeus muticus och
barkskinnbaggen Aradus lugubris). Två av arterna, kantad kulhalsbock Acmaeops marginatus
och svart barkskinnbagge Aradus aterrimus, är sannolikt sedan länge försvunna
från området. Att brandinsekter ibland snarare minskat än ökat är förvånande, eftersom
arealen bränd skog sannolikt har ökat markant under den första tidsperioden. En
trolig orsak är att mängden naturskog fortsatt minskar, och att detta på något sätt
missgynnar flera brandspecialiserade arter.
Brandinsekterna påträffades rikligast i fem, delvis sammanhängande områden:
västra Malungs och norra Torsby kommun; norra Älvdalens kommun (in i Härjedalens
kommun), norra Mora och Orsa kommun tillsammans med västliga delar av
Ljusdals kommun; norra Falun, Rättvik och Ovanåkers kommun (särskilt norra Rättvik
som ansluter till Orsa finnmark); samt intill järnvägen Falun-Hofors (Falun, Säter,
Hedemora och Hofors kommun).
Utöver brandinsekter har åtta arter ökat medan 16 har minskat. De ökande arterna
är främst sådana med sydlig utbredning, och som nu sannolikt expanderar norrut i
samband med ett varmare klimat. I motsats har de flesta av de minskande arterna en
idag nordlig utbredning och är sannolikt beroende av naturskog, särskilt lövrik sådan.
Dessa arter förekommer främst i ett stråk från nordligaste Falu kommun och norrut
längs länsgränsen Dalarna-Gävleborgs län (nordöstra Rättviks, västra Ovanåkers, norra
Orsa, västligaste Ljusdals, norra Mora kommun), och vidare uppåt i Älvdalens kommun.
Dessutom förekommer de rikligt i nordligaste Värmland. Arter knutna till lövträd
är särskilt funna, utöver södra delen av ovanstående ”stråk” och norra Värmland, i
de sydligare delarna av undersökningsområdet (Smedjebackens, Ludvika och Vansbro
14
kommun). Tallberoende arter hittades särskilt rikligt i sydöstra Orsa finnmark (Orsa
kommun), norra Rättviks och västra Ovanåkers kommun. Dessutom var områden
nära järnvägen Falun-Hofors samt några enskilda områden i sydvästra Dalarna artrika.
Tallinsekternas artrikedom ökade med brandfältens ålder, vilket även gäller arter på
nydöda tallar.
Många naturvårdsintressanta arter hittades främst i bränd skog, och ej på brända
hyggen. Anledningen till detta kan vara större mängder död ved, ett successivt döende
av träd som är gynnsamt för populationsuppbyggnad, samt att bränd skog medger ett
fuktigare och mer varierat klimat. Andra arter hittades främst i obrända områden, eller
omedelbart efter brand men ej senare, vilket indikerar att de är missgynnade av brand.
De två hotade arterna stor flatbagge Peltis grossa och raggbock Tragosoma depsarium,
som ännu förekommer spritt i den västra delen av undersökningsområdet, visade
sig kunna utnyttja gamla brandfält. De flesta hotade arter har dock alltför små populationer
och dålig spridningsförmåga för att kunna hitta till och utnyttja brandfält, även
om de potentiellt är starkt gynnade av bränd skog. Detta pekar på vikten av att lokalisera
naturvårdsbränning till områden nära förekomster med hotade arter.
Fyra viktiga slutsatser som kan dras är: 1) att dagens naturvårdsbränning gynnar
vissa brandberoende arter, medan andra fortsatt minskar; 2) bränd ståndskog är betydligt
mer gynnsamt för en artrik insektsfauna än brända hyggen, både på kort och lång
sikt; 3) hotade arter gynnas främst om naturvårdsbränning sker i områden där dessa
redan förekommer; samt, 4) mycket snabba förändringar sker i utbredningen av insektsarter
i undersökningsområdet, främst beroende på naturskogens försvinnande,
och till viss del beroende av ett ändrat klimat.
